Julhälsning

”Vem ska jag tro på, tro på, tro på när allt är så här?” Så lyder refrängen i en gammal Tomas di Leva-sång som har stor aktualitet idag när vi översköljs av ”fake news”, konspirationsteorier och okritiskt tyckande i olika media. Inte blir det lättare att veta vad man ska tro när de sociala kontakterna krymps till ett minimum och de vardagliga samtalen inte utmanar våra åsikter.

I kristider har människor alltid funnit tröst och stöd i att söka sig samman. Även under tidigare farsoter gjorde man mot bättre vetande så. Församlingens dokument från Spanska sjukans intensivaste period 1918, berättar om fester, samkväm, gudstjänster och konferenser. Visst insjuknade och dog många både inom och utanför församlingen men tidsandan var sådan att man fann sig i ett oblitt öde. I vår tid ser vi oss istället som aktörer med ansvar att påverka händelseförloppet. I solidaritetens och förnuftets namn gör vi avkall på våra behov för att rädda situationen, och förstås vår egen kroppsliga hälsa.

Under större delen av det gångna året har församlingen saknat ett av sina viktigaste fundament – den fysiska gemenskapen. Förhoppningsvis finns det andra värden som håller ihop Guds flock. Själv har jag haft förmånen att få skapa flera av bildspelen som visats i kyrkorummet och delvis i livesänd-ningarna. Det har inneburit att jag skrivit av alla bibeltexter som använts. De har vuxit fram bokstav för bokstav, vilket gett mig en helt ny upplevelse av orden.

Det har varit oerhört givande att via pekfingervalsen på tangentbordet läsa bibeln i slow motion. Att se hur ett felplacerat kommatecken kanske ger texten en ny innebörd och nya associationer. Det är fascinerande att orden lever och gör något med oss. De kan ge oss nya insikter eller förstärka gamla. Vi kan bli ledsna och upprörda när andra inte tolkar texten på samma sätt. Orden kan göra oss kreativa och utmanande eller stilla och förtröstansfulla. Igenkännings-faktorn i vissa formuleringar kan skapa traditioner och trygghet. ”Ty Guds ord är levande och verksamt” som det står i Hebreerbrevet.

I en radiokrönika på första advent berättade Ulrika Knutsson för lyssnarna att tiden före jul, liksom tiden före påsk, förr var avsedd för fasta.  Vi har kommit långt från det med glöggmingel och tidiga julbord. Men i år menade hon att vi kanske bättre kunde närma oss grundidén med återhållsamhet, stillhet och eftertanke inför julen.

När advents- och juletid inte kan ge oss möten, fest och kramar får vi hitta tröst och stimulans i vårt inre med läsning, lyssnande och reflektion. Vi ber gemensamt för en kommande återgång till mer ”normala” förhållanden som vi förhoppningsvis får möta styrkta och insiktsfulla.

Med önskan om en välsignelserik jul och ett hoppfullt nytt år.

Malmö december 2020

Louise Lundberg

P.S. Även om det inte erbjuds öppna gudstjänster just nu, finns det skäl att besöka Stadionkyrkan. Inne i kyrksalen visas en ikonutställning. Vår julkrubba är i år placerad på kyrktorget och vänd utåt mot förbipasserande. Under julhelgen kommer dessutom fönsternischerna att vara färgrikt upplysta.

Här kan du ladda ner dokumentet för utskrift